Att sätta mål

Att sätta mål är inte min starka sida. Är inte heller särskilt kaxig mot mig själv med att sikta högt och ärligt tro på att jag kommer att klara det. Uppfattar mig lite som en ”realist”. Alltså en sån som beaktar alla svårigheter och kanske klassar mig som rationell hellre än naiv. Det är i alla fall min tolkning av en realist:). Alla får såklart tolka olika här. Men att jag skulle vilja vara mer av en möjligheternas man står helt klart. Det enda som som står ivägen är bara de tankarna man tänker.

Jag tycker nog att jag har varit ganska bra att följa den ”inre rösten” om man nu ska kalla den det. Har aldrig varit rädd för att testa nytt eller hoppa av en utbildning för att börja på en annan, flytta till en ny stad utan att känna en enda människa. Allt sådant har inte varit läskigt i min värld.
Men då var man också lite yngre...Ingen fast relation, fast jobb eller barn.

Så frågan är hur jag ska komma tillbaka till den yngre orädda versionen av mig själv när det är dags att åter igen bryta upp (nu pratar jag inte om skilsmässa:))? Eller i alla fall satsa på det jag vill ha och det liv jag vill leva. Det måste få kosta något att uppnå det man vill ha.
Och den tuffa delen i den ekvationen är nog inte arbetsinsatsen om du ska starta ett eget företag för att ta ett exempel. Utan snarare risken att inte säkert veta att du kommer att lyckats. Ju äldre och mer insyltad du blir i den vuxna livsstilen med familj, jobb och barn desto mer har man att förlora. Och desto svårare blir det att ta risk och verkligen välja det liv du vill ha. Inte för alla men för de flesta.

I detta resonemang kring risk och allt jag har att förlora kan jag lägga en hel del tankeverksamhet åt, vilket inte kommer göra mig mer benägen att ändra på något. Och varför inte det? Jo för att jag i grunden mår bra. Trivs skapligt med mitt jobb och har en fantastisk familj. Känns ju lite dumt då att börja provocera fram något på nedsidan.
Med tiden kan dock nedsidan komma med lite bitterhet och nedstämdhet av att jag inte vågat satsa eller trott mer på mig själv.
Så risken med att hela tiden intala sig att man har det bra och allt är ok skapar en hel del incitament för att inte göra ett skit. Varför ändra på något som innebär risktagande och en massa jobbigt jobb när allt är så himla bra? Jag tror man kan spela sitt psyke ett spratt här med att intala sig fel saker vilket får effekt på ens framtid och vart man är på väg.

Men man jag nu istället skulle lägga all tid på att verkligen fundera på mina mål istället för att fokusera på riskerna så kommer jag att ha betydligt större chans att uppnå dem. Dessutom så kommer alla hinder som jag stöter på att kunna hanteras i bara farten. Men de kommer inte att behöva stoppa upp en bara för att det finns ett problem som jag måste lösa.

Om man nu som jag behöver fylla på bägaren med självförtroende och inspiration så är det alltid peppande att lyssna på Framgångspodden där en rad framgångsrika entreprenörer berättar om deras väg till framgång i näringslivet eller livet generellt.

Senaste avsnittet jag lyssnade på var med Mikael Arndt. Rekommenderas.
https://www.framgangspodden.se/avsnitt/

Alla har vi några målbilder som florererar runt i ens huvud och detsamma gäller för mig. Men skillnaden är verkligen så stor om du väljer att jobba aktivit med dina mål. Det är i alla fall vad jag tror. Att skriva ner dem så man kan titta på dem varje dag skapar ett enormt mycket tydligare fokus vart man ska tillskillnad mot att bara ha dem flygandes runt i huvudet med en rad andra tankar som slåss om uppmärksamhet.

Blev lite inspirerad av podden vilket förmodligen var meningen. Alltid kul när man hittar små puzzelbitar som kan hjälpa en att ta sig vidare.

Den här helgen skriver jag på min mållista.